Länge sen sist

Har försökt i det sista att inte tänka på möjliga utfall på vad som händer med Jonatan. Känns som vi bara skall genom tuffa saker, och för att klara dem så måste vi leva mer i nuet. Jag är en planläggnings person, och sliter därför mycket med att jag inte kan kontrollera detta. Låter kanske konstigt, men när ens käraste lilla sak sakta börjar gå in på operations vägar, så känner jag mycket på det. Vi har inte vägt honom på snart 3 veckor, tänka sig! Men det är så jag ville ha det, men samtidigt så vet jag ju inte vad som hänt. Ena veckan så verkade som om han gick upp, men nu känns det inte så alls. Han har blivit äldre i sitt utseende, men tjockare tvekar jag väldigt på. Vill nästan inte väga honom i morgon, tänk så har han inte gått upp..

I morgon skall Jonatan får vaccin och då är det invägning. Oroar mig lite för detta, för har han gått upp mindre än 200 gram, så är det inte bra. Något som är bra, är att det verkar som om Jonatan inte har lika ont i magen längre. Så sån ca varannan dag är en dålig mage dag och varannan är helt okej. Så det är ju åt bättringens håll iaf.

Om en vecka så skall vi på hörselkontroll, spännande. Tror inte han är döv på sitt ena öra, men det får vi reda på då. Vi skall även ha förstagångs möte med vår ansvarsgrupp den 23 november, kommer bli spännande det med.

Sitter och ser på gamla bilder på Jonatan, bara veckor eller dagar gammal. Tänk så pytteliten han var. Han är egentligen ganska så stor nu om man jämför. Han var 45 cm och 2810 gram, har storlek 44 på bilden nedaför. Något som jag märker mer och mer när jag möter bebisar, både i Jonatans ålder, äldre och yngre, är att jag så tydligt ser att han inte är frisk. För hemma hos oss är Jonatan så stor han är och det är vår normal. Sen när man ser andra, så är han så liten att man nästan undrar om han växer överhuvudtaget. Men det gör han ju, lite hela tiden och har väl aldrig direkt stått helt stilla. Ojojoj,, typiska vikt fokus, önskar att jag slipper att tänka på det en dag. Vikten i sig är ju inte det som oroar, men det den kan medföra.

Nu skall vi inte tänka mer på det, för jag gör allt jag kan i min mamma makt. Jag gör verkligen det. Trotts att man känner sig som världen mest eländiga mamma när vikten visar annat och lillen krampar i magsmärtor.. Man kämpar för något, något man bara på intuition tror är rätt, något man inte vet. Men heller ingen annan vet, det är rena gissnings leken kring Jonatan ibland, det gillar jag inte. Men så är det, man kan inte alltid veta och då måste man pröva och fela för att finna rätt..