På fredags morgon ringer mamma Emma till sjukhuset för att få svar på röntgen. Det enda de klarar att få ut av dem är MYCKET luft i magen, här snackar vi inte små Farris/Loka bubblor inte, utan pingis boll storlek. Inte konstigt J har ont. Efter lite fram och tillbaka så bestämmer dietisten och kardiologen att här måste det göras något. Han har allt för dålig viktuppgång och allt för ont i magen . En två tre och ännu en gång är vi på väg till sjukhuset för inläggning. Äntligen tänker jag, nu skall det göras något med magen. Men allt kändes tyvärr väldigt hux flux igen. Han sattes på diet, ingen morsmjölk, ingen Altera, bara Neocate ( som hans mage inte känner igen ännu). Det började med att han matvägrade, han har ju aldrig ätit ett helt måltid men ren ersättning. Några timmar senare och en skit hungrig bebis, så kommer sond matningen. Som verkar gå bra. Men jag och fruen klarar inte att förstå varför de tog bort både morsmjölken och Altera samtidigt. Hur skall de då finna ut vad han tål och inte tål. När natt läkaren kommer så frågar vi, och hon är ganska enig i vår undringar. Hon bestämmer, på med morsmjölk igen och inget pulver alls. Ja okej... Det tar inte långa tiden för Jonatan börjar spy, hur mkt som helst och det är nu Neocate över hela golvet. Jag har en bebis i handen som skrapar sitt innehåll och hänger som en vante och gråter, . Vi blir rädda och ännu en tur till röntgen blir det. Den natten börjar Jonatan att bli bättre och bättre. Han fick tömt sig från alla håll och började sakta bli lilla vanliga J. Dagen efter kommer mag och tarmläkaren, hon ser på röntgenbilder från nattens bravader. Jonatan har situs inversus totalis, vilket är gott att få ordentligt bekräftat. Hon kommer in och frågar oss, vad vill ni? Jag svarar: bara morsmjölk och smör/ olja. Hon är enig med mig. Han är ett hjärtsjukt barn och går av den grunden dåligt upp i vikt. Men det sagt så betyder det inte att man inte skall göra allt för att få honom upp i vikt. Och det har vi nu gjort. Så nu återstår det att se vad som händer när han äter den mat som är lagad för bara honom, nämligen morsmjölk. Har vi tur går han upp, har vi inte så tur. Så är det nog nästa steg i behandlingen, först gröt, sen troligen operation.
Nu ligger han här, har just krampat i magen men har nu igen somnat. Hur detta slutar vet vi med tiden. Så länge han slipper ha ont, så är vi ganska nöjda.
I mrg drar jag och J till Sverige. Blir spännande att se hur resan går med magont och folk på tur. Kanske tågskakningar är grejen!
Natta från oss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar