måndag 2 februari 2015

Hur gick Januari då?

Som jag skrev i förra inlägget som hade vi hittills kommit oss igenom ny jobb, sjukdom, examen, cyctisk fibros test och narkos. Nu återstod bara resultat från narkos och de har nu kommit, Leger, kirurger och hjärtspecialister har vurderat Jonatan situation till att vara stabil med hänsyn till att det inte blivit någon förändring sedan innan sommaren i fjor. I tillägg är det ingen ökning i tryck i hjärtat och till trotts för att han är så dålig invändigt som han är, så är det stabilt nog att vänta. En ytterligare grund är även att det är bättre för Jonatan att ta denna operationen när han börjar påverkas mer av det, så han nu först och främst får växa och ha de så bra han kan en god stund till. Dessa besked var väldigt svåra för oss föräldrar att ta, för vi visste helt enkelt inte hur vi skulle reagera. Vi vill ju att vår son skall bli frisk fortast möjligt men samtidigt är det kanske bra att vänta tills han kanske förstår ännu mer? Vi vet helt enkelt inte, men det är det inget vi kan tycka om heller. Blir Jonatans tillstånd sämre så är det vi som tar kontakt, annars är det inte inbokat ngn kontroll förrens till hösten, ngt som också känns vemodigt. Men vi tror att vi blir uppföljda på vårt lokala sjukhus fram till den tid.
SÅ nu hade vi svar på det, nu återstod det bara två saker denna månaden, bebis och examnesresultater.. Och visst trodde vi att nr 2 skulle komma lite snabbt, också med tanke på den lilla försmaken tidigare i Januari. Men inte, dock massa förvärkar, lite sömn och en extrem trötthet. Men nu kunde jag vila, Joantan var åter i barnehagen. Få dagar senare så vaknar jag efter en jobbig natt med förvärkar, som under lämning i barnehagen övergick till värkar, så där satt jag, med värkar i barnehagen och försökte dölja det så gott det gick. Fruen kom hem och värkarna kom och gick, men inget antydde på att det skulle bli förlossning denna dag. Men då, fick jag sms av en medstudent som skrev att examensresultaten var ute och ja kort tid efter kollade jag upp detta och ta mig tusan, jag hade klarat examen! Och ta mig tusan plötsligt var det 4 min mellan värkarna, fruen var och hämtade Joantan och jag tänkte att detta var nog bara examensresultatadrenalin. Så jag ställer mig på köket och lagar middag och väntar på fruen och Jonatan.. Men värkarna gav sig inte, inte alls, de trappade upp sig! Så lagom när familjen trampade in till middag, ringer vi barnvakten och sätter henne i ilfart i taxi. För här skulle de bli födsel!
kl 18.15 var vi på sjukan och kl 21.44 den 29/1 kom lilla Olivia till världen med hjälp av helt naturlig examensresultatsadrenalin! Hon var 49 cm och 3400 gram och självklart helt perfekt. Och visst ja, hon verkar vara helt friks med, konstigt, ovant med verkar vara helt sant. Här sitter jag även som många andra mammor på dag 4 och tackar pris för att det intensiva sugandet är över, att den värsta mjölksprängen är över, att mini äter ca med 2-3 timmars mellanrum och ja amningen verkar fungera!