måndag 29 april 2013

Omgångssjukan trippel delux

Så ja, för 1,5 vecka sedan var vi hos fysio och fick löjligt mycket skryt på vår insatts för Jonatans utveckling. Jag försökte trycka på att det är ju mest Jonatan som gjort jobbet. Men hon insisterade på att vi gjort allt vi kunnat för att hjälpa honom dit. Att han tack vare vår 3 timmars träning varje dag har gett resultat. För ja, varje dag har vi aktiv träning med honom för att han skall klara utvecklas som han skall. Och det ni, han kan sätta sig skälv upp och är inte långt i från att både gå och stå själv. Så man får väl ta emot lite av skrytet men jag menar fortfarande att det är Jonatan i all sin höghet som borde fått 100% av det skrytet, vi är ju bara föräldrar ;)
Den fredagen för 1,5 vecka sen vägde Jonatan in på 6970 gram ! Hej hej, nästan 7000 fest jo :) Men den glädjen vände fort då Jonatan började att spy söndagen två dagar senare. Det gav sig inte och på måndag var det rätt in till akuten för dehydrering och han fick hjälp på sjukhuset att återställa vätsebalansen något. Han verkade behålla både vätska och mat så vi fick åka hem. Dock var det inte över. När vi kommer innanför dörren kl 21.30 så var det min tur. För ja visst, det var omgångssjukan/kräksjukan. Och samtliga här blev drabbade och det har rent sagt varit helt jävligt. När vi båda vuxna varit helt utslagna, den ena sämre än det andra och så skulle vi ta hand om en liten kille som bara ville gå samtidigt som han spydde. Nu i fredags började det vända för lillen och han behöll hälften av alla måltider och på söndag var han i stort sett sig själv igen. Sliter dock med att behålla maten i vissa måltider. Fick besked av läkaren idag att det var helt normalt när så små barn har omgångsjukan. Att "spy reflexen" nästan hänger kvar. Men om detta inte ger sig snart måste vi kontakta läkaren. Det skal inte gå ut över hans viktuppgång. För ja på 3 dagar ( fred-mån, när vi blev inlagda på sjukna) så hade han gått ner 350 gram och idag stod vågen på minus 350 gram. Så han har nog varit längre ner men vänt de sista tre dagarna. Han var helt radmager igen i fredags och mammorna fick flash backs till tiden innan operation. Kände vi fick lite panik. Men ja nu är vi alla friska, bara Jonatan som hänger igen med sin "spy-reflex" (eller vad det nu är).
Om en vecka så är det dagen före Jonatan fyller 1 år, kan ni tänka er 1 år sen han kom ut! Stora pojken!

onsdag 17 april 2013

Allt går så fort, tiden också :)

Dagarna rullar i all hast, Jonatans gåvagn med :) För här är det full rulle och liv hela dagarna. Varje vecka är det något nytt som händer. För exakt en vecka sen så klarade han att amma helt själv utan ammenapp. Det är helt galet, för jag hade tappat den när vi skulle amma och plötsligt satt han fast utan den. Hade provat detta bara ett par veckor tidigare (ger aldrig upp ja,,hehe), men då gick de inte. Så sen den dagen så ammar vi vanligt, det sista lilla måltiden som är kvar kl 05.00. Tanken är att snart vänja av den med.. Det bästa hade ju varit om han sov "över" den självmant. Två dagar senare så dyker Jonatans första tand upp! Så nu så är han stor pojke med (så soving är inte kul just nu). Två dagar efter det klara han att sätta sig själv upp från liggande och få timmar efter det ställer han sig upp längs med saker. Gå gör vi hela tiden, eller det är snarare snack om små springa hela tiden. För det går undan och Jonatan bara skrattar hela dagarna!
Äter gör han också, som bara den. Har i de sista dagarna på tur helt enkelt haft för lite mat med mig.. så här har vi fått supplera med det som finns. Han har nog en växar period nu. På fredag skall vi tillbaka till fysion, blir spännande! Vi hade ju ansvarsgruppsmöte i förra veckan, så fysion träffade honom där. Men det har ju hänt bra mycket sen dess.
NU hoppas vi att vädret kan börja bli lite mer stabilt, för det är lagom kul att vara ute och gå när det är surt. Idag skall det dock blir knall bra väder, så efter lunch blir det tur! LÄngtar tills det är snö fritt i skogen, så mycket mysigare att gå där.
Jag och fruen är ganska eniga om att vi inte riktigt vågar tro på att saker bara går bra. För det är ju så, att när ens barn har varit sjuk från dag ett. Så är detta liv nu ganska så otroligt, allt för bra för att vara sant. Vi försöker att inte tänka på det som varit, men ibland kommer det i kapp oss. Och vi märker att den där tröttheten, utbrändheten kommer i kapp lite. Men samtidigt så försöker man komma tillbaka till normalen, men vad som är normalen är inte lätt att finna ut. Hur skall vi leva nu, när oron och bekymrignen inte tar lika stor plats. Hur skall vi tänka, uppföra oss och fylla tanke tiden med annat. Småbarnslivet är inte bara myspys, utan också en tid som sätter ens förhållande på ett prov. Klarar man det, eller är man nu bara föräldrar. När jag har snackat med vänner som har småbarn, så förstår jag att ens egna situation är väldigt lik andras. Men varför ser man detta bara i eftertid, varför kan man inte bara förstå varandra, ha tålamod för varandra just där och då när man behöver det? Så ja, mitt och fruens förhållande har gått genom mycket, och sjukt barn är sjukt tufft. Det har varit och är en tid där vi som flickvänner har tagit liten plats och bekymringen en så mycket större plats. Vi försöker landa, vi försöker förstå varandra, vara där för varandra och kommunicera mera. Det är som att man bara har fungerat det sista året, lika så vi som par. Och det kan man fort förstå inte har gynnat någon. Det är ju egentligen bara för att man skall överleva vardagen utan att konstant bryta ihop. Passa på ens barn, fungera på jobbet, fungera i förhållande till allt som är i ens liv och dess måsten. Och på det sättet så har vi nog försummat det som kanske borde ha prioriterats så mycket mer, för vad gör vi om när det har gått för långt. När det bara handlar om att mästra vardagen? Så från nu och framöver, skall vi utnyttja de erbjudanden vi fått om barnpass och få lite egen tid, både tillsammans och var för en. Jonatan behöver föräldrar som inte bara tar hand om honom. Och han lyser ju upp när han ser att vi ger varandra en puss, eller ja han undrar kanske om inte han egentligen skulle varit i mellan :)

söndag 7 april 2013

11 månader idag :)

Tiden går så himla fort, Jonatan blir nämligen 11 månader idag. Om en månad är han alltså 1 år!!! guu man hinner ju knappt med. Det som är kul är ju att han utvecklas i rasande takt nu, så kan kan ju klassas som en "vanlig" ettåring i mentalt/kognitivt och motoriskt så är han snart på plats. För nu går han ju själv med gåvagn, han kan inte resa sig upp, men ställer man honom vid vagnen så går han alltså. I tillägg så han han nu lärt sig att rulla över på magen igen och får upp huvudet riktigt bra! Mycket bättre än han gjort innan, och sätter vi på musik så ligger han där och diggar med huvudet :) Han försökte idag att sätta sig upp fler gånger, så fortsätter det så här fort, så sätter han upp sig själv om kort tid. Han tror även att han kan stå/gå själv och kan därför mitt i lek släppa taget. Så några sekunder och ramlar om.. lille mannen
Den sista veckan som varit, så har vi haft strålande väder och vi har varit på promenad varje dag. Detta inte bara gott för mig, men bra träning för Jonatan. För det är inte alltid så lätt för en liten man att sitta stilla. SÅ här får vi alltså lite tålamods träning, om han har tur så sover han halva tiden och behöver inte "sitta" så länge. Dessutom så är det nog på tid med sele, för allt är ju intressant utanför vagnen.
Sen är det bara underbart att ha honom vid matbordet om dagen, eller ja det är det väl alltid. Men han sitter och äter själv och visar så stort intresse för allt som skall in i munnen. SÅ detta lovar ju till dagisstart i augusti. Ja han har förresten fått plats på ett litet sött dagis, där personalen har jobbat i 15+ år :) Börjar den 21 augusti, så det blir spännande samtidigt som det river i mammahjärtat att någon annan skall ta hand om honom. Det som kanske inte är fullt lika spännande är att jag måste fixa mig nytt jobb till hösten, det är ju lite tidigt att söka redan nu. Men har gjort det och vi får se hur det slutar. Har egentligen lust att vara hemma med Jonatan sista månaden innan han börjar dagis. Men de flesta jobb startar den 1/8. Nu har jag dock lite svårt att bestämma mig för vad jag skall söka på, öppen för det mesta. Så om någon där ute behöver en heltidare, bara ge ett hit (o ja ni i Sverige, det är i Norge jag söker jobb ;)).
NU är det snart tid för lunch, bus och promenad ut i skog o mark :)

onsdag 3 april 2013

Allt bara bra?

Är ingenting negativt längre, är allt bara bra? Det frågade en vän mig i dag, och ja, så är det faktiskt. Det är så det känns iaf, om vi bortser från att Jonatan har Goldenhar, örat och sliter med nacken (men det är ju permanenta saker), så är faktikst allt bara bra. Han har repat sig fortare och bättre än vi kunde hoppas på. Vår gladunge är inte bara glad längre, utan det rent av lyser om honom. Nästan så man ser det när det är mörkt om natten. För ja på natten så sover nu mera Jonatan! Han somnar runt 19.30 och sover till 5 på morgonen, ammas lite och sover en skvätt till. Okej, kanske inte riktigt så prefekt, men de får gångerna han vaknar om han nu gör det, så klarar han att lugna sig själv. Han har helt enkelt bara sovit "över" 23 ammningen och den kl 5 är inte den största. Senare på dagen ammas han runt kl 09.00, men då mest för myset tror ja. För det är inte mer än det. Resten av måltiderna går nämligen i "vanlig" mat, något som han äter med glädje. Stora bitar också! För ja, han kan det nu mera utan att det kommer upp igen. Här är det snack om brödbitar på 1 cm i längd och bredd :)
Lillfisen utvecklas också som bara den. Idag på 10 månaders kontrollen så hade han gått upp ytterligare 285 gram (6630 gram) och är nu på 66,5 cm! (tror att de där mätningarna har varit väldigt röriga i de sista, men denna skall alltså stämma då det är på denna hälsostation vi har mätt sen han föddes). O ja, går gör han ju nästan med! För 2 veckor sen, började han att lyfta fötter, och skulle gå omkring överallt, med en mamma eller vemsomhelst över. Men igår, fick han alltså till att gå själv med gåvagnen! Vi sitter ju bredvid alltså, men han gör det om och om igen, ca 5 meter om gången. Så idag på hälsostation skulle han ju briljera lite och gick med "storvagn som går fort", skit nöjd var han. I tillägg så skulle han bestämt stå själv i 10 sekunder utan att någon höll honom.. Så fattar ni, här är allt som det skall vara och guhuu så bra det är!
Under påsken har vi haft familjbesök så det brakar, både från fruens sida och från mig. Kan nog säga att det var nog en av de bästa påskarna jag upplevt. All denna glädje, som vi njuter just nu! För även om dagarna är läskigt underbara så vet vi ju att ingen av oss har riktigt bearbetat denna sjukdomstid. Och jag vet med mig att de är en del i min ryggsäck som nog måste möta ytan för att det skall försvinna. En sak i taget, nu lever vi på lyckan och så tar vi oss själva lite längre fram.