måndag 25 februari 2013

Klara, färdiga..

Då kom dagen och snart är den över. Kl åtta rullade vi in Jonatan på operation, jag höll honom tills han somnade in och bröt totalt ihop när jag gick därifrån. Samtidigt som jag kände att mammakontrollen gled ur mina händer kände jag ändå en enorm trygghet. Både jag och fruen litade fullt ut på kirurgerna och alla runt Jonatan. Timmarna som skulle gå så sakta bara flög iväg och kl 11 gick vi för att hämta matkuponger på självaste intensiven. Där tog vi i väntan på matkuponger och Jonatan rullas in framför våra ögon. Nu var det inte helt meningen att vi skulle stå just där just då. Så vi fick en liten chock och fick sätta och vänta på kirurgen. Kort tid senare så står kirurgen där, med väldens bästa leende och säger " allt har gått bra". Kan säga att det var de finaste, vackraste och mest underbaraste orden i mitt liv. För operation hade gått helt strålande!!
Något som inte var så bra var just hur det var där inne i. Hållet var ju mycket större än vad man trott, mycket större. Långt över en cm! De vågade inte berätta helt berätta hur stort, men hålet var större än utgången för aorta. I tillägg så var det "lilla" kretsloppet, det som går från hjärtat till lungorna betydligt större än det stora! Hjärtat var extremt slitet och det gick minimalt med blod ut i kroppen. Det mesta gick runt runt runt genom VSDn till lungorna och tillbaka till hjärtat utan att gå vidare ut i kroppen. Kirurgen fick sig en chock och förstod egentligen inte hur Jonatan överhuvud taget orkar.
Allt detta var sjukt konstigt, hur kunde man ha gjort så mycket fel innan? Borde man inte sett detta förr? Och varför har han inte blivit sänt hit förr? Enligt kirurgen borde han blivit opererad när han fick sviken i somras.. Hur tror ni vi känner oss? Super lyckliga över resultatet och att Jonatan ligger här livs levande. Men i chock över hur han har blivit behandlad tills nu, han inse varit frisk för länge sen, de finns ingen 5 kg gräns, han behövde inte bli större... Han hål i hjärtat var halva hans hjärta. Vi är så glada för att han lever och har orkat det! När vi kommer oss på fötter och allt är bra, så kommer vi inte ge oss med denna sak!

1 kommentar:

  1. Så underbart att höra! Grattis till en lyckad operation! Känner inte er men jobbar med lillebror(?) Oscar på sjukhuset! Fortsatt lycka till och tack för vi får följa er resa! Ni är sjukt starka! :)
    Med vänlig hälsning, Evelina

    SvaraRadera