Myror i kroppen

Stackars lilla Jonatan, för nu är det myror i hela hans kropp igen. Vad jag menar är att från att Jonatan verkade ha det ganska bra, till att en extrem oro har landat i hans kropp. Nu är det ju så, att man måste ta allt med en nypa salt, för vi vet ju att det svänger. Men vi trodde på något sätt att medicinen skulle fungera lite längre än bara några veckor. Vi har kontroll om en vecka, det är bra. Men vi sitter är och undrar hur han egentligen har det. För i de sista 5 dagarna, så har Jonatan inte velat ha mat, inte på samma sätt som för bara en vecka sen. Han vill inte sova och vill helst bara sitta i våra knän, men när han sitter där vill han inte det heller. Det kan ju självklart vara något annat, men vi känner igen detta från tidigare. Klart åldern har lite att säga, men vi ser skillnad på nyfikenheten och det andra. Det måste vara så jobbigt för lilla mannen, tänk att vara så trött att du vill bara sova men du klara inte att somna in. Du är hungrig men är så trött att du inte riktigt orkar äta. Du är så leksugen men orkar inte leka för man är så trött och hungrig. Ond cirkel! Så i de sista dagarna har Jonatan gråtit från ca 17 fram till ca 23. Då klarar han att sova en timme, vaknar, somnar om, sover till 2 eller 3 och är vaken en timme, somnar om, vaknar 6, vaken med trött och ledsen. Vi går tillslut upp, för inget hjälper. Vi försöker äta frukost.. Men han vill inte äta och han är igen trött. Är vaken till 9, somnar om, sover 40 min, vaknar. Är pigg ca 30 min och vi leker, sen orolig, orolig, orolig, fram till lunch, försöker äta, men minimalt går ner och han tar lite mjölk..(klart han får ju i sig mjölk hela tiden, men nästan inget annat) Så är han leksugen, men orkar inte, så vi lägger oss i sängen och myser/busar, somnar efter många om och men runt 14 och vaknar efter 50 minuter. Vaken men super trött, somnar igen i 15 minuter runt 17.. Ja så är det nu om dagen. Han är knall sliten och hans mammor känner sig uppgivna. Vad gör man när inget fungerar.. Men från det och in i verkligheter, så finner vi ju fort ut att det är så här det varit de sista 9 månaderna. Sen när vi får ett par veckor som är mycket bättre, så är det alltid så långt ner man faller när det fort vänder om igen. Detta trotts att vi är så vana.

Nu är det två veckor kvar till inläggning. Den ser vi fram emot, för nu när dagarna är så här jobbiga så förstår vi att operation är den enda utvägen. För inte kan du växa som bebis utan ro i kroppen, utan ordentligt med mat, och med massa myror i kroppen som tal all din energi.