En sista drill innan vi går å lägger oss, okej ?

Länge sen sist, men här har det gått i examenperiod och många möten med barnhagen i det sista. Kortfattat så har det hänt en del, Jonatan sliter väldigt i barnehagen med det sociala, han hör inte barnen, som han säger själv. Och allt blir bara skrik och bråk när de är inne. Så mycket att Jonatan inte kommer igenom med det han vill säga, och håller sig därför tyst, och har gjort det länge nu. Därför har det gjorts en del tilltag i barnehagen och pedagogisk-psykologisk-tjenste (ppt) har blivit inkopplade. De har nu gjort klart sina vurderingar och Jonatan ska får en stötteperson hos sig 5 timmar i veckan plus sin ena timme med logoped. För att klara att involvera sig med de andra barnen. Detta skall träda i kraft nästa vecka! Bra bra!

Och över till det som är på gång nu.. För en månad sedan fick vi veta efter en röntgen att det ser ut som det är instabilitet i Jonatans nacke. Och ja, vad innebär det. Det innebär att han kan få stora smärtor med tiden i rygg, nacke, armar osv.. OM han nu inte redan har det.. Instabilitet som i att kotorna i nacken inte är stabila nog till att hålla allt på plats, nerver, ådror.. Något som kan leda till en inmobilitets operation, där man stelnar av hans nacke så han inte kan snurra på huvudet. Men det vet vi inget om än. Idag har vi varit 6 timmar på sjukhuset, hjärtkontroll, pustekontroll, kontroller inför morgondagens narkos. Jepp, ännu en gång i narkos. Denna gången för MR och CT. Och nu kanske många undrar varför han måste sövas, men det är av den enkla grunden att han är 4 år (snart) och som vilken annan fyraåring som helst, inte klarar att ligga stilla i va 1,5 h, som det kommer ta. Och vi måste få bra bilder. Och ja det kommer säkert gå helt bra, men att sitta där och se på att han inte får äta eller dricka, kanske han måste vänta till efter lunchtid innan det faktiskt är hans tur med narkos, att ge honom "rus" och se honom somna in i narkosens värld, för att sen sitta och vänta på att han ska vakna när allt är klart, och att han då är helt sig själv igen, den väntan är ALDRIG kul. För det är en position som vi föräldrar inte tacklar så bra, den att vara utan kontroll över sitt barn, det tacklar iaf vi dåligt. Och inte nog med det, resultaten, de är ju de vi är mest rädda för, vad om han måste igenom ännu en grej...

Så nu sitter vi här, går i genom allt som ska ske i mrg, pratar om hur vi har det, känslor kring allt. Matlådorna är lagade, och ingen mat ska på bordet i morgon bortsett från till lillasyster.. För i morgon innan narkosen så är det ingen som får mat eller dricka hos oss, Jonatan är aldrig ensam, vi gör allt lika!