Telefonen ringer..

I måndags så hade jag ett missat samtal från ett av alla sjukhus i Oslo området, kunde inte ringa tillbaka då detta bara ledde till växeln. I tisdags så hade jag på kort tid 3 missade samtal från samma nr, men denna gången var det ett meddelande så jag kan ringa tillbaka till rätt sjukhus och avdelning. Inläggelse i dag sa de? sa de det? Ville de lägga in Jonatan nu om bara få timmar, idag? Men jo visst det var planen, han har stått på väntelista en god stund och nu hade de fått en avbeställning och Jonatan var näst i kön. Och visst hade det gått, men Jonatan, som många andra dagisbarn i denna årstid, är ännu en gång förkyld. Så detta blev det inget av. Efter mycket fram och tillbaka, så har vi fått ny tid för Thorax kontroll utan och med narkos den 19-20 januari. Så nu håller vi tummarna för att han inte är förkyld då med. Skall hålla honom hemma från dagis,från och dagen efter examen tills vi skall in. Han skall även på Cystisk fibrose utredning den 14/1. Så här är det fullt upp i januari, med examen den 13, ny stilling för fruen, tester och narkos på Joantan och väldigt mycket mer..

Dagarna går så oerhört fort för tiden och jag kan inte förstå att Julafton redan är förbi om en vecka. Att en av de värsta examer jag kommer ha är om bara 26 dagar, både trötthet och utslitenhet har verkligen satt sin plats. Att konstant vänta på kontroller, narkos och operationer, är så utmattande i bland, att man känner att inget annat vill gå in i huvudet, man slutar att fungera på alla andra områden än just allt runt Jonatan och att se honom hela tiden. Frykten för att Jonatan plötsligt skall försvinna, blir så stark när sånt här bara nämns. Hade Adrenalin i hela mig, länge efter samtalen med sjukan i tisdags, kunde inte helt smälta det som sagts, "vi kan inte vänta så mkt längre med Jonatan, plötsligt kan han bli jätte dålig"