Glittret i de jobbiga dagarna..

Idag är en sån där jobbig dag, då allt känns tungt, långt borta och som att inget kommer blir bra. Vi har många sådana dagar. Jonatan är helt underbar och det bästa i våra liv. Men det är ju också därför allt blir så mycket tyngre, för oron och alla bekymmer är ju kring det käraste vi har. Det är inte jag, det är inte fruen, utan vår sons kropp som sliter. Lilla älskade lilla vän, ujamej som vi längtar tills du får chansen att bli frisk. Han förgyller verkligen vår vardag med allt han gör, till och med när han visar surläppen, älskade lilla surläpp!

Tror på något sätt att vi båda hade lagt så mycket hopp i måndagen som var. Att man som en gammal ballong, sakta töms av luft. Och där är vi i dag, ganska tomma, trötta ballonger och ljuset i tunneln ser man långt långt borta. Vi pratade just lite om det, vad är det vi egentligen förväntar. Hur tror vi att livet kommer att se ut efter operation? Dagarna dit då, hur ser de ut? Mitt svar kom i nyanser och färger, grått, tungt och innestängt i 5 veckor. Sen efter var det bara ljust, ljust, ljust, glada miner, lätta sinnen och de gråa tunga påsarna under våra ögon är poff borta. För ja, hur naivt det än låter, så känns det "vanliga" livet så underbart. För är det inte så, att när man har det bra så märker man inget, man tänker inte på det. Men så fort man drar på sig den där förbannade förkylningen så längtar man efter hur det var innan. Vi har inget innan Jonatan blev sjuk, men vi hoppas på att oron och bekymringar sakta försvinner. Tänk att glömma tankarna på "går han upp nog", "får han i sig nog mat", "mår han bra", "har han ont", "kommer han att överleva oss?". Fruens svar var väl egentligen just det, slippa bekymringar som är över det vanliga, att inte vara vettskrämd så fort hon ser att jag ringer. Man kommer alltid vara bekymrad, det är ju så det skall vara. Men fruktan över det värsta, kommer vi inte sakna.

Men det skall sägas, vi längtar inte så mycket att vi inte njuter de dagarna nu. För hur sliten, trött och förstörd man än är, så är vi lyckligast i världen. För Jonatan, älskade lilla bebis, guu som du förgyller våra liv! Jag trodde aldrig man kunde älska någon så högt som jag älskar Jonatan. Mitt i natten, när man är som tröttast och nästan somnar mitt i ammandet, så vänder sig skrutten sitt ansikte upp mot en och ger en världens finaste leende.. Mamma hjärtat smälter om och om i gen, varje dag och hela tiden. Det glittrar varje gång jag tänker på dig.. Jonatan glitter glitter :)