Sommarlov, solen lyser klart ?

Om bara få dagar så går turen till Sverige :) Hälsa på kusin vitamin och hans (hehe) föräldrar, morbror, mormor och morfar. Denna sommaren blir vi tyvärr inte i 5 veckor som förra, men 2 hela veckor är bra det med. För sen är det inte länge till skola, dagis och jobb startar. Jonatan har fått tidigare start i barnehagen, det är bra, då fruen startat skola mitt i den planlagda inkörningen med massa obligatoriska dagar.

Jonatan då, jo men visst älskade han sitt dagis. Och visst var det fantastiskt när vi var på besök här om dagen. Personalen är helt strålande och det kändes som att komma tillbaka till vår egen dagis tid. Gamla möbler och inredning som man själv hade det, små rum och gångar man kunde leka i. å visst ja, Jonatan skall gå på den STORA avdelningen.. var så mysigt och vi bara älskade stället.

Klappa klappa klappa, Jonatan klappar nu mera med händerna:) Han är så stolt när han gör det.. klappa klappa! Han nästan springer runt med, har inte tid att ta det lugnt längre. Nu om dagen så är det bollar som gäller för alla pengar, kasta, rulla och gömma. Tänk så kul allt är i världen egentligen om man nu tänker efter. Tänk att finna ut att man kan gömma saker och de kommer tillbaka, att man kan svänga med armen och man kastar boll. Tänk vilken lycka just de ögoblicken måste vara, juhhu.. Plötsligt en dag så skulle han gå i trappor, fick det super bra till, höll i räcket och i mammi.. stora killen, trappstegen är ju hälften av hans längd (nästan)

Nu när jag jobbar så är det fruen som tar Jonatan till kontroller. Och här om dagen var det tid för invägning och längd. Tja inte är han 8 kg.. men på väg iaf. Inte lätt när man springer hela dagarna, så här är det 7800 på pricken! Han hade växt lite och är nu 68,5 cm.. det vill säga att body i 68 kan kännas liiiiite tighta ;) hehe, eller inte. Vi håller ju fortfarande tummarna för att han snart skall växa lite på längden, det hade ju inte gjort ngt om 74 kläder passar till dagis start, då utekläder är en smula lättare att finna i just de storlekarna. Det stora problemet är egentligen stövlar, finns inte mindre än 19 (självklart så finns det säkert någonstanns i världen för en gullig peng), så vi håller tummarna för lite större fötter om kort. Han har faktiskt gått från str 14 till 17,5 sen operation! Det är mycket! Tand nr 3 och nr 4 har fortfarande inte kommit ut, men sen ett par dagar har han fått tillbaka aptiten lite, så kanske de kommer ut snart?

Tycker nästan han blir mer och mer pojkig om dagen... stora mannen!

GÅÅ gå gå själv!

Jonatan går, ja helt själv och har gjort det i ca 10 dagar nu. Helt galet hur fort det gick. Han är så duktig och så stolt att det lyser av honom. Killen har börjat inse att han kan själv och blir kanon arg när han inte får till på en gång. Så här är det bara att hänga med och visa hur, så blir han genast glad igen. Killen håller på sina 66,5 cm men har nu ökat till hela 7450 gram! Detta var iof för en ganska många dagar sen, så invägning kommer nog att bli nu på fredag igen. Det roliga är ju att han faktiskt hela vägen sen operation (bortsett från kräksjuka veckorna) har gått upp mellan 200-350 gram i veckan. Det är mycket med den aktivitetsnivån han nu har!

Vi har efter många om och men, fått timme för öron kontroll. De hade klarat att sätta oss på en inaktiv lista och därför försvunnit ut ur systemet. Ja ha, så tur man är där och är på lite. Nu är timmen inte förrens i mitten av juli, men bra vi kanske får svar innan dagis start. Han skall ju starta den 21/8, men vi försöker att få det tidigare då jag har börjat jobba och fruen startar skola samma vecka. Nu väntar vi i spänning på det, för annars blir det en smula krångligt.

I helgen har vi renoverat köket, eller rättare sagt supplerat med ännu mer kök. Hade en väninna på besök så Jonatan hade någon att leka med, tack M! Så vi har nu ännu finare kök, juhu! Jonatan verkar gilla det med, för vi har gjort en sittbänk och denna i lagom ståhöjd för J! Utöver det så är dagarna bara så himla bra! Jag och fruen har fått ny energi och träning går bra igen, det lugnar ju oss båda, speciellt hon som skriver just nu. För nu efter att Jontan har blivit bättre, så mycket bättre, så märker jag hur rastlösheten bygger upp i mig. Skall börja jobba lite nästa vecka, så kommer nog vara en del slut. Men rastlösheten försvinner bäst på träning. Fruen har nu bara en vecka kvar med praktik och sen är hon hemma med Jonatan när jag jobbar sista delen av Juni. Sen har vi en månad ledigt med varandra för att i augusti gå in i en ny vardag med nytt jobb för mig, skolbänken för fruen och DAGISS för Jonatan. Tror kanske att de flesta föräldrar känner som oss, när jag säger att jag inte vill att han skall börja än, inte riktigt än!! För han är ju så liten och det är så tufft för mammahjärtat att någon annan skall få all de goa tiden med Jonatan. Hade vi haft råd, så hade jag varit hemma ett halvt år till. Iaf jobbat mycket mindre än 100%. Här sitter jag och tar själv hand om andras 1 åringar på jobbet, men klarar inte tanken av att någon annan skall ta hand om min unge. Kanske man vänjer sig med tiden, men ja, jag blir avundsjuk på de som får äran att ta hand om Jonatan, älskade lilla älsklingsmaterial!

Ligga på magen

Idag så busade jag med Jonatan som vanligt, men i dag var en sån där mys dag för honom. Han ville mest busa mellan myset och i dag så låg han på sin mage på min mage, förstår ni? mage mot mage:) Kom då på att detta har nästan aldrig hänt förut. För det första har han inte gillat att ligga på mage och för det andra så har han inte varit så lugn att han kunnat gjort det. Men i dag så, då låg han och myste och kramades på mage. Tänk att så små saker kan göra så mycket. I den sista tiden har han ju gå tränat mer än vanligt och kan nu mera gå 15 steg själv, stå stilla lite, vänta, hämta in balansen och gå relativt sakta:) Go killen, går när man precis har passerat 1 år, det är inte dåligt det, speciellt med tanke på hans liv.

Och ja denna gåingen, inte trodde vi att det kunde skapa så mycket reaktioner hos folk. De flesta kommer fram och frågar hur gammal han är, för det ser ju ut som att en 4 månaders bebis går runt.. Men de andra då, jo de ger oss stygga blickar och granskar oss som föräldrar. Som om vi tvingar honom att gå, att det faktiskt är en 4 månaders som vi "leker" med.. Kan ni tänka er? Nu säger jag inte att det är det de tänker, men det är inte direkt trevliga blickar.

Nu har mini fått två tänder, och de kom egentlgien ganska så smärtfritt. Men nu när nästa två är på väg ut, ujamej, så ont och obehagligt han har det. Vekar som inte mycket hjälper. Så vi håller tummarna på att de snart poppar ut. Så som ni förstår, så är nattrutinerna dåliga igen.. Han sover halva natten i sin säng och halva i vår, får mjölk runt 4 och små sover 1-2 timmar till. Men här är det snack om en propeller i sängen. Inte bara i vår, utan även hans egen. Så vid många tillfällen finner vi en super ledsen liten Jonatan upp och ner i sin säng, finner väl inte ut vart i välden han är :)

I helgen skall det vara konfirmation för alla pengar, Jonatans äldsta kusin :) Jonatan och mammi skall ha på sig bunad :) Jag som svensk får nöja mig med en ärvd klänning ;) Här hemma så skall vi snart börja med att utvidga köket. Snart är fruen klar med andra året på skola och jag har fått mig nytt jobb till hösten. På grund av nya regler så får jag tyvärr inte jobba som förskolelärare längre, men har hittat mig jobb som assistent i en ny förskola. Får se hur det blir framöver, om jag kanske till slut faktiskt utbildar mig till förskolelärare. Det som är lite omotiverande är just det faktum att ta ännu en bachelor grad (kandidat), har ju redan en och nästa steg hade ju för mig varit master.. Men ja, tar tiden som det kommer och försöker finna ut den rätta vägen att gå.

1 års kalas hela veckan!

Ja men visst! Jonatan är nu mera 1 år plus! Tänk att han för ett år sen kom ut och in i världen, lilla mannen. Världens största lycka och den mest underbara lilla unge. Att något så litet kan ge och sprida så mycket glädje och kärlek, det är ju helt fantastiskt. Lilla Jonatan, eller ja stora lilla Jonatan,tänk så mycket som har hänt detta året. Vårt liv, blev inte efter planen men samtidigt så kunde vi inte önska bättre. För du är du och allt med det, inget annat vill vi ha. Bäst, tuffast och underbarast. Kalas har det nu varit i flera dagar. På självaste dagen var vi på tur med en från mamma gruppen och hennes lilla plutt. Sen var det presenter så det stod härliga till. Nu under helgen har Jonatans mormor, morfar och g-mormor varit på besök och han har fått klossar och ett helt eget kök, kan ni tänka er vilken lycka!

Vi var och vägde killen igår och han ligger nu på 6980 gram, så nästan 7000 fest! Vilket är jätte skönt, för hujamej som han gick ner under omgångssjukan. Han har äntligen fått tillbaka matlusten och äter oss snart ut av huset ;) För ja han äter, guu som han äter och hela dagarna och det gärna helt själv. Så här är det snack om egen sked när vi äter och han kan, han kan äta med sked! 68 cm visade även linjalen, men ja de mäter ju så olika, så vi får nog ta det med en nypa salt. Han klarar nu mera att stå en god stund själv och gå runt saker gör han hela tiden, reser sig upp efter möbler och gick sina första steg igår!!! Där står han mellan mig och fruen och tar två snabba steg och faller i mina armar. Det ni, det kunde vi aldrig tro för några veckor sen! Får se hur detta utvecklar sig, man kunde ju föreställa sig en liten paus snart på denna resande utveckling. Men den har vi inte sett än.. Nu skall vi bli med ner till Sverige och dom där morföräldrarna har ju en lååång korridor att både gå och springa i. Så kanske han kan gå om en vecka;)

Köpte en resvagn nu i helgen, Babytravel. Är bara så nöjd med den och kommer helt enkelt att ha den med nu på tur. Lite lättare att rulla runt på och ha med när vi skall bli hämtade i stan. Han sov i den i dag och det var inga problem alls. Var nog bara hon mamman som var lite osäker på hur han skulle reagera på att ha öppningen ut mot vägen och inte mot mamma.

Nu skall vi ta kvällen och hoppas att Jonatans tandsprickningar är lugna. Ja tand nr 2 är uppe och fler är nog på väg. Och bra med tänker är det ju, för nu kan man bita av själv ;)

Omgångssjukan trippel delux

Så ja, för 1,5 vecka sedan var vi hos fysio och fick löjligt mycket skryt på vår insatts för Jonatans utveckling. Jag försökte trycka på att det är ju mest Jonatan som gjort jobbet. Men hon insisterade på att vi gjort allt vi kunnat för att hjälpa honom dit. Att han tack vare vår 3 timmars träning varje dag har gett resultat. För ja, varje dag har vi aktiv träning med honom för att han skall klara utvecklas som han skall. Och det ni, han kan sätta sig skälv upp och är inte långt i från att både gå och stå själv. Så man får väl ta emot lite av skrytet men jag menar fortfarande att det är Jonatan i all sin höghet som borde fått 100% av det skrytet, vi är ju bara föräldrar ;)

Den fredagen för 1,5 vecka sen vägde Jonatan in på 6970 gram ! Hej hej, nästan 7000 fest jo :) Men den glädjen vände fort då Jonatan började att spy söndagen två dagar senare. Det gav sig inte och på måndag var det rätt in till akuten för dehydrering och han fick hjälp på sjukhuset att återställa vätsebalansen något. Han verkade behålla både vätska och mat så vi fick åka hem. Dock var det inte över. När vi kommer innanför dörren kl 21.30 så var det min tur. För ja visst, det var omgångssjukan/kräksjukan. Och samtliga här blev drabbade och det har rent sagt varit helt jävligt. När vi båda vuxna varit helt utslagna, den ena sämre än det andra och så skulle vi ta hand om en liten kille som bara ville gå samtidigt som han spydde. Nu i fredags började det vända för lillen och han behöll hälften av alla måltider och på söndag var han i stort sett sig själv igen. Sliter dock med att behålla maten i vissa måltider. Fick besked av läkaren idag att det var helt normalt när så små barn har omgångsjukan. Att "spy reflexen" nästan hänger kvar. Men om detta inte ger sig snart måste vi kontakta läkaren. Det skal inte gå ut över hans viktuppgång. För ja på 3 dagar ( fred-mån, när vi blev inlagda på sjukna) så hade han gått ner 350 gram och idag stod vågen på minus 350 gram. Så han har nog varit längre ner men vänt de sista tre dagarna. Han var helt radmager igen i fredags och mammorna fick flash backs till tiden innan operation. Kände vi fick lite panik. Men ja nu är vi alla friska, bara Jonatan som hänger igen med sin "spy-reflex" (eller vad det nu är).

Om en vecka så är det dagen före Jonatan fyller 1 år, kan ni tänka er 1 år sen han kom ut! Stora pojken!

Allt går så fort, tiden också :)

Dagarna rullar i all hast, Jonatans gåvagn med :) För här är det full rulle och liv hela dagarna. Varje vecka är det något nytt som händer. För exakt en vecka sen så klarade han att amma helt själv utan ammenapp. Det är helt galet, för jag hade tappat den när vi skulle amma och plötsligt satt han fast utan den. Hade provat detta bara ett par veckor tidigare (ger aldrig upp ja,,hehe), men då gick de inte. Så sen den dagen så ammar vi vanligt, det sista lilla måltiden som är kvar kl 05.00. Tanken är att snart vänja av den med.. Det bästa hade ju varit om han sov "över" den självmant. Två dagar senare så dyker Jonatans första tand upp! Så nu så är han stor pojke med (så soving är inte kul just nu). Två dagar efter det klara han att sätta sig själv upp från liggande och få timmar efter det ställer han sig upp längs med saker. Gå gör vi hela tiden, eller det är snarare snack om små springa hela tiden. För det går undan och Jonatan bara skrattar hela dagarna!

Äter gör han också, som bara den. Har i de sista dagarna på tur helt enkelt haft för lite mat med mig.. så här har vi fått supplera med det som finns. Han har nog en växar period nu. På fredag skall vi tillbaka till fysion, blir spännande! Vi hade ju ansvarsgruppsmöte i förra veckan, så fysion träffade honom där. Men det har ju hänt bra mycket sen dess.

NU hoppas vi att vädret kan börja bli lite mer stabilt, för det är lagom kul att vara ute och gå när det är surt. Idag skall det dock blir knall bra väder, så efter lunch blir det tur! LÄngtar tills det är snö fritt i skogen, så mycket mysigare att gå där.

Jag och fruen är ganska eniga om att vi inte riktigt vågar tro på att saker bara går bra. För det är ju så, att när ens barn har varit sjuk från dag ett. Så är detta liv nu ganska så otroligt, allt för bra för att vara sant. Vi försöker att inte tänka på det som varit, men ibland kommer det i kapp oss. Och vi märker att den där tröttheten, utbrändheten kommer i kapp lite. Men samtidigt så försöker man komma tillbaka till normalen, men vad som är normalen är inte lätt att finna ut. Hur skall vi leva nu, när oron och bekymrignen inte tar lika stor plats. Hur skall vi tänka, uppföra oss och fylla tanke tiden med annat. Småbarnslivet är inte bara myspys, utan också en tid som sätter ens förhållande på ett prov. Klarar man det, eller är man nu bara föräldrar. När jag har snackat med vänner som har småbarn, så förstår jag att ens egna situation är väldigt lik andras. Men varför ser man detta bara i eftertid, varför kan man inte bara förstå varandra, ha tålamod för varandra just där och då när man behöver det? Så ja, mitt och fruens förhållande har gått genom mycket, och sjukt barn är sjukt tufft. Det har varit och är en tid där vi som flickvänner har tagit liten plats och bekymringen en så mycket större plats. Vi försöker landa, vi försöker förstå varandra, vara där för varandra och kommunicera mera. Det är som att man bara har fungerat det sista året, lika så vi som par. Och det kan man fort förstå inte har gynnat någon. Det är ju egentligen bara för att man skall överleva vardagen utan att konstant bryta ihop. Passa på ens barn, fungera på jobbet, fungera i förhållande till allt som är i ens liv och dess måsten. Och på det sättet så har vi nog försummat det som kanske borde ha prioriterats så mycket mer, för vad gör vi om när det har gått för långt. När det bara handlar om att mästra vardagen? Så från nu och framöver, skall vi utnyttja de erbjudanden vi fått om barnpass och få lite egen tid, både tillsammans och var för en. Jonatan behöver föräldrar som inte bara tar hand om honom. Och han lyser ju upp när han ser att vi ger varandra en puss, eller ja han undrar kanske om inte han egentligen skulle varit i mellan :)

11 månader idag :)

Tiden går så himla fort, Jonatan blir nämligen 11 månader idag. Om en månad är han alltså 1 år!!! guu man hinner ju knappt med. Det som är kul är ju att han utvecklas i rasande takt nu, så kan kan ju klassas som en "vanlig" ettåring i mentalt/kognitivt och motoriskt så är han snart på plats. För nu går han ju själv med gåvagn, han kan inte resa sig upp, men ställer man honom vid vagnen så går han alltså. I tillägg så han han nu lärt sig att rulla över på magen igen och får upp huvudet riktigt bra! Mycket bättre än han gjort innan, och sätter vi på musik så ligger han där och diggar med huvudet :) Han försökte idag att sätta sig upp fler gånger, så fortsätter det så här fort, så sätter han upp sig själv om kort tid. Han tror även att han kan stå/gå själv och kan därför mitt i lek släppa taget. Så några sekunder och ramlar om.. lille mannen

Den sista veckan som varit, så har vi haft strålande väder och vi har varit på promenad varje dag. Detta inte bara gott för mig, men bra träning för Jonatan. För det är inte alltid så lätt för en liten man att sitta stilla. SÅ här får vi alltså lite tålamods träning, om han har tur så sover han halva tiden och behöver inte "sitta" så länge. Dessutom så är det nog på tid med sele, för allt är ju intressant utanför vagnen.

Sen är det bara underbart att ha honom vid matbordet om dagen, eller ja det är det väl alltid. Men han sitter och äter själv och visar så stort intresse för allt som skall in i munnen. SÅ detta lovar ju till dagisstart i augusti. Ja han har förresten fått plats på ett litet sött dagis, där personalen har jobbat i 15+ år :) Börjar den 21 augusti, så det blir spännande samtidigt som det river i mammahjärtat att någon annan skall ta hand om honom. Det som kanske inte är fullt lika spännande är att jag måste fixa mig nytt jobb till hösten, det är ju lite tidigt att söka redan nu. Men har gjort det och vi får se hur det slutar. Har egentligen lust att vara hemma med Jonatan sista månaden innan han börjar dagis. Men de flesta jobb startar den 1/8. Nu har jag dock lite svårt att bestämma mig för vad jag skall söka på, öppen för det mesta. Så om någon där ute behöver en heltidare, bara ge ett hit (o ja ni i Sverige, det är i Norge jag söker jobb ;)).

NU är det snart tid för lunch, bus och promenad ut i skog o mark :)