den känslan...

Den känslan när ens son går upp i vikt efter 10 månader med sjukdom, den känslan är obeskrivlig. Att jag nu måste sluta räkna kalorier är också något som är overkligt. Jag har ju inte behövt att räkna helt exakt, men för att göra maten så energi tät som möjligt har detta alltså varit nödvändigt. Att sluta är kanske det svåraste just nu, för ännu har jag inte lärt mig att lita på att Jonatan klarar helt själv, reglera sitt matintag. För det är ju det som är det normala, att bebisen själv reglerar när och hur mycket hon/han skall äta. Och detta är ju faktum för oss nu med, för ja han äter och ja han går upp i vikt. Idag ville vi kolla hur mycket han går upp i veckan, så vi tog turen till hälsostation och fick nya värden. Det som var lite trist var ju att han blivit fel mätt när det kommer till längden. Han är alltså inte 66,5 cm, utan 64,5 cm. Hur man nu kan mäta fel på två cm, det förstår inte jag. Men när det kommer till vikten, så sa hälsosyster så här: "Ja i hans ålder kan man nästan inte räkna med så mycket viktuppgång, då de är så aktiva. Så att de slutat gå upp så mycket som i starten, är alltså helt normalt." Men vad hon inte visste, var ju vår historia, vad som var vanligt hos oss. För ja 35-65 gram var normal för oss och inte mellan 100-200 som kanske skulle vara normalt. Nervös som vanligt, tänkte att 50 gram är bra, 50 gram är bra.. Men lillskiten hade ju gått upp 245 gram! fattar ni!! 245 gram på 1 vecka!! Så nu väger han alltså 6355 gram. Galet och underbart på samma gång.

Nätterna då, hur går de? Tja, vi kan ju säga så här. Att vi hade nog en lite längre väg att gå än vi trott. För han skulle lära sig att: sova på sitt eget rum, med släkt lampa, äta bara 2 ggr i stället för 7 ggr, lära sig att inte somna när man vaggas (vaknar så fort man lägger honom, så ligga i sängen och somna där var metoden nu), klara att lugna sig själv. Allt detta har gjorts gradvis, så det var först igår som vi starta med att han fick gråta lite och lugna sig själv utan oss började. Så ja han klarar att "bara" äta två gånger, klarar att lugna sig själv och somna om utan att vi är där, somnar om vi kommer in och säger " nu är det natt, nu skall vi sova" utan att bli upptagen ur sängen, sover fram till kl 5 varje dag i sin egen säng, på sitt eget rum :) Men ja han vaknar ca 7 ggr om natten fortfarande, men de börjar sakta men säkert bli korta iaf, så vi är väldigt stolta över honom. Här snackar vi ju inte att han skulle gå från 1 måltid till noll, utan väldigt mycket på en gång. Så vi är i process ännu.

Dagarna är så konstiga för vi är inte vana vid att ha en så färgglad och livlig liten karl, ja ni läste rätt, färgglad! För han har ju rosor i kinderna hela tiden! När jag sitter och ser på bilder från innan operation, ser jag att han nästan är lite gulvit i huden hela tiden. Han är så glad att det inte går att beskriva och så "enkel" att förstå, tänk att en operation kan göra så mycket. Snart 4 veckor sen operation och + 900 gram ren lycka!