Skrattar när han gråter

Var och vägde Jonatan igår, nu är det bara 30 gram kvar till 5 Kg! Så ja, han går upp. Lite och sakta, men han går upp! Utöver det så verkar det som om han har det så mycket bättre. Kanske en gång om dagen krånglar magen (gärna på natten, för att det skall vara extra kul). Men han är så glad och vi märker en stor skillnad på honom. Förra veckan så sov han i stilla vagn ute i en hel timma, det har aldrig hänt förr! Han äter numera så massa på dagarna att jag har extrem produktion på natttid (han sover ju lite mer nu och äter lite mindre nattid).

Nästa vecka är det fullt på schemat, 6 månaders kontroll, ansvarsgrupp, audiograf igen, fruen fyller år och utrensning av lägenheten. Dagarna går väldigt fort, nästan lite för fort. Känns som man hela tiden äter frukost och skall lägga Jonatan för kvällen. Imorgon är Jonatan hela 6 månader!! Det är hel tokigt att han är det, tiden går fort. Men samtidigt så har det hänt väldigt mycket på den tiden om man tänker efter. Tänk ändå hur mycket vi har varit på sjukhus, tänk hur många gånger vi fått besked att ännu en sak till är fel på Jonatan. Tänk så många gånger jag har varit orolig mitt i natten och trott att nu har vi förlorat honom. Tänk så många gånger jag har gett honom medicin. Tänk så många gånger med allt...Men tänk också så många dagar vi har fått lära känna denna underbara lilla skapning, som ler och skrattar genom dagen. Som har så gott humör att han skrattar när han gråter för att magen är ond. Tänka lilla han som sparkar fruen i ryggen om morgonen och känner på våra ansikten utan att bli uttråkad. Han, lilla älsklingen som är det käraste, vackraste och mest underbara vi kunde få. Tänk så lyckligt lottad man är när man har fått detta, något som är så självklart men så svårt att få.

Inget skall man ta för givet, för livet är tufft, att få det man önskar är ännu tuffare och att leva med hur verkligheten egentligen är, är i grund något man bara måste tackla. Ja, jag talar om dagarna som går, att det är livet, livet går fort. En vän sa till mig här om dagen "finns det några problem just nu", gör det det? Om du tänker fort, bara en sekund, finns det då några problem? Det gör ju inte det, för då hade du suttit och tänkt på det istället för att läst detta. Och tänk om det bara kunde vara så, att man lever i den sekunden och lever med problemen utan att göra det till ett dagligt problem. Inte bli problemen, inte bli det som är tufft och det som kanske händer eller kanske blir. Ja, jag talar om operation. Jag tycker det är en jobbig tanke, men samtidigt så är det ännu bara snack, inget som är bestämt. Varför lever jag då i den oron? Precis som jag lever i andra saker som inte har med just nu att göra. Att leva i det gångna, det som varit, det som hänt, sagt och upplevt. Eller leva av det som kanske händer i framtiden, det man drömmer om eller man är rädd skall hända, kanske detta skapar problem för vardagen man lever i just nu. För drömmer man om en verklighet som inte är, som inte går att få. Så blir det ännu mer problem i vardagen. Detta låter kanske lite drömmande, men jag skall försöka leva mer i nuet, mer än det jag gör idag. Leva, jo kanske kommer saker att hända som man inte önskar. Men vad kan du göra med det i dag, skall du går runt och oroa dig? Förstör du inte bara för dig själv då? Försöka leva i dag och försöka lägga lite energi på det som varit och det som kommer. Kanske blir dagarna lättare då? Kanske allt blir lite lättare då...