23 dagar kvar..

Då har vi fått tid, den läskiga tiden jag hela tiden hoppades på inte skulle komma. Tiden har blivit bestämd och det är ett faktum som kommer hända. Den 11 januari blir Jonatan inlagd och den 14 januari blir han opererad. Mellan 3-5 timmar kommer det ta. 3-5 timmar som kommer upplevas som en evighet. För denna gång är det inte vi som lämnar J för att gå på jobb eller träna. Nej, denna gången är det J som lämnar oss och vi väntar. Att ha noll kontroll över sitt eget barn är lättare sagt än gjort. Men varken jag eller fruen kan hjälpa Jonatan i detta stadiet, och det är vi väldigt glada för att vi slipper. Några av världens bästa specialister skall genomföra denna operation, några som gjort VSD operationer ett hundratals gånger förr. Det kommer bli så bra, så otroligt bra tillslut. Tyvärr sitter man som mamma inne med fruktan av att något skall gå fel. Vi vet så väl att man inte skall tänka så, men hur mycket man än försöker undvika det så poppar det ofrivilligt upp i huvudet. Operation för att "laga" ett VSD är en av de vanligaste opertioner på hjärta, det som inte är vanligt är kombinationen VSD, situs inversus och Goldenhar. Vad om, tänk om...
23 dagar kvar, 23 dagar att fylla med energi och kärlek. För det är just det Jonatan behöver och det vi som föräldrar kan ge.

Vi är glada flytten är över, vi är glada för att ha familjen runt oss de sjukhusdagar som kommer.
Trotts att vi inners inne visste att detta skulle komma, så har man hela tiden hoppats på annat. Min kraft och energi har hela tiden hållit sig uppe av att jag inte kan bryta ihop. Jonatan behöver mig nu mer än någonsin. Det var väl därför det hände, samma dag vi fick veta datum började min kropp säga stopp. Vi är i Sverige hos mina föräldrar, fruen har jullov och jag kunde slappna av. Från långt därinne i kom utmattelsen och sköljde över mig. Jag fungerade inte längre, magen sluta fungera magkatarr, kräkningar, obeskrivlig trötthet, ingen aptit, yrsel och dålig orientering. Är inne på mitt tredje dygn och det enda jag klara är att amma. Är väl inte förvånad att det kom nu, och det hade väl inte hänt om inte fruen var ledig. Hoppas snart att jag kommer på ytan för Jonatan förstår inte varför mamma inte orkar bära honom, leka med honom eller bara vara som vanligt. Idag är bättre än igår, så det går framåt.

Nu hoppas vi på fina juldagar! God jul från oss till alla våra läsare!