Vilken vecka..

Tiden går fort när man har roligt, är det inte så? Jo för här har det gått undan. Veckan började med att Jonatan hade gått upp helt otroliga 80 gram på en vecka! Samma dag flyttar vi och vi flyttar helt till tisdag förmiddag. Tusen tack alla som hjälpte oss att flytta, även ni som låg hemma sjuka eller skadade (tanken som räknas för oss). Sen var det stor städning av gamla lägenheten, tackat även här för hjälp! Det är helt super att ha så goa vänner, speciellt när man har en liten på axeln som behöver en smula uppmärksamhet;)

Hur blev det då med operation, för det var ju denna veckan vi skulle få veta. Men det har vi alltså inte fått. Så för att säga det milt så är jag en smula frustrerad här. För först sänder de en remiss på att det är akut. Och när vi väl är där så blir vi lovade snabba svar. Men måndag går, tisdag går, onsdag går, torsdag ringer jag men kardiologen är inte på jobbet och det står inget i journalen. De tycker jag kan ringa tillbaka på måndag, måndag! Hallå? skall jag/vi gå hela helgen utan att veta något alls. För det är ju inte nödvänding att komma med svaret " operation eller ej", inte alls. Här handlar det om att berätta vad de tänker för de två föräldrarna som lider av så stor grad av inre stress att mjölken står i skafferiet och knäckebröden i frysen. Att få veta vad de tänker, det är den enda vi begär. Fredagen kom, jag ringer (jobbiga mamma). Kardiologen är inte på jobbet, inget är skrivet i journalen. Det enda som sekreteraren klara att prestera är " Ja det kan ju stå ngt i den långa journalen, men den kanske inte är dikterad, för det är så lång kö på sånt".. hmm okej, det känns ju helt normalt att svara det. Kanske inte direkt det man som orolig mamma vill höra. Men inget svar, så måndag är nästa. Det som är "gott" med detta är ju att det kanske inte är så akut som man tidigare trott. Eller är det det? Jag vet ju inte, inte heller vet jag vad som är akut.

Tålamod är en dyd, eller nått.

Jag och Jonatan har även hunnit att ha vinterkräksjukan mitt i detta, fantastiska två dygn. NU är vi båda bättre, men Jonatan måste vi skryta av, för mellan kräkningarna så var han strålande glad.

Vi har kommit oss ganska bra i nya lägenheten och vi älskar den. Jonatan verkar gilla den han med och snart är allt utpackat! Och snart är vi igen på väg ner till Sweden för att fira jul!