söndag 2 september 2012

90 andetag?

Utan att direkt överdriva, så är det ganska tufft om dagen. Att hålla huvudet över vattnet och att kunna mysa i tillvaron utan att oron tar överhand, är inte lätt. För hur man än vänder och vrider på det, så finner jag mig själv med klockan i handen och blicken på Jonatans andetag. För visst har jag räknat dem, ett X-antal gånger om dagen. Detta låter kanske lite hypokondriskt, men faktum är att vi inte var långt ifrån att åka in på sjukhuset igår igen. Jonatans andetag var mellan 70-90, inte ett dugg bra. Så en telefon senare, är jag i dialog med barnläkaren på sjukhuset. Vi kom överens om att Jonatan inte borde andas så fort nu med den dosen medicin han tar. Men läkaren ville diskutera detta med ännu en läkare. 5 minuter senare ringer telefon och beskedet blir att vi blir hemma tills vidare. Om Jonatan börjar visa tecken på att hans allmäntillstånd är sämre, så skall vi kontakta sjukhuset igen. Det kändes ju skönt, inte blir man lugn av sådana besked inte. Man blir mer orolig. Lyckligtvis så gick andningen ner till 60 drag i minuten när han sov, vilket gjorde situationen mindre allvarlig.
Idag har han varit bättre, men nu längtar vi till tisdag och återbesök. Då får vi veta svar på provresultaten från onsdagen förra veckan och en ny hjärtkontroll skall göras. Även kolla vikt och längd. Det kommer bli spännande att se om lillen har blivit lite större. Jag och fruen tycker bestämt att han har blivit längre, inte direkt tjockare, men längre. Han har fått en ny sugteknik och verkar få i sig mer mat, även fortare. Resultatet är att han verkar nöjdare längre och aptiten har verkligen gått uppåt. Nu äter han mycket, det gjorde han innan med, men nu är det bra mycket mer. Gott!
Sista veckan för fruen på läger, det tycker jag och Jonatan är bra. Fruen blev mött av det stora leendet när hon kom innanför dörren på fredagen. Smälte både mitt och hennes hjärta som alltid. Kan tro Jonatan saknat henne;) På tal om leende, han är så glad om dagen, pratar hela tiden, ler och skrattar.. heeee heeee, låter det hela tiden :)

1 kommentar:

  1. Åh, jag kan inte föreställa mig frustrationen över att se sitt barn såhär.. Det glädjer mig iallafall otroligt att han är glad och äter bra <3 Puh, skickar all min (och Jolines..) styrka bort till Oslo. Massa kramar till er <3

    SvaraRadera