Sov rutiner

Tiden går galet fort och helt tokigt är den stora ändringen på Jonatan. För här snackar vi ögon som lyser av livsglädje! Har först nu sett att hans blick innan var väldigt allvarlig och på något sätt inte helt där. Och inte är det så konstigt just det, för när kroppen nästan inte får blod så kan man inte lysa som solen. Men när det är sagt så tycker vi alltid han har varit vår solståle och strålat på hans egna sätt. Men nu, nu är det nästan så det känns som om han gick på lyckopiller hela dagen. Han kan till och med vara trött och hungrig, men ändå vara glad och busig. Han busar med sig själv också, det är så kul att se. Som i kväll när jag la honom, så ligger han och snurrar in sig i täcket. Drar det över huvudet, bort igen och ligger alltså och skrattar för sig själv.. Till trotts för att han är nyoperarad och bröstbenet ännu inte har läkt, så är han så aktiv. Han har har rullat över lite på magen, tycker det är helt okej att leka nästan som vanligt. Han försöker dra sig upp i knästående och slänger sig framåt mot "kryp position" ( men blir lite feg och lägger sig på sida). Men ändå, kan ni tänka er! Men lite mer mod i kroppen, mer ork, kraft, energi och snart ett läkt bröstben så har vi snart en sån som kryper ifrån oss :)

Han äter bättre med, nu skall det sägas att hans mage inte är van att ha massa i sig på en gång. Så här har det gått i utvidga magen träning :) Det går faktiskt ganska bra och han äter mycket mer "vanlig" mat nu än bara för 2 veckor sen. Han äter alltså massa vanlig mat, öppnar munnen stort och han stoppar gärna in det själv. Han har väl även slutat med sin hysteri amning som han hade första veckan hemma. Eller ja först veckan hemma är ju först slut i morgon. Men i de sista dagarna så har han lugnat ner sig. Och panik attackerna har gett sig, vilket är väldigt skönt. Han hade 2 om dagen och verkade tro att vi var borta och att det var andra i rummet. Som förälder var det sjukt jobbigt att uppleva, för du får nästan inte gjort något för honom, bortsett från att trösta. Och inte kan det varit behagligt för honom heller. Men nu verkar det som om det är slut med dem.

Så nu har vi börjat på projektet " sova på natten". För visst kunde man tro att han skulle börja att sova bättre efter operation. Men vi måste ju även komma ihåg att han är van att vakan en gång i timmen, detta även om han nu inte behöver det längre. För det är ju så med hjärtbarn, de vaknar och vill ha mat för att de inte orkar äta stora måltider. Nu orkar ju Jonatan att äta större måltider, men är alltså inte van vid det och magen är inte stor nog. Så ja, i natt och några nätter framöver så hoppas vi på ändring. Planen är att han vid 19.30 ca, får välling eller gröt och mjölk, somnar och blir först ammad en gång mellan 23 och 01, beroende på när han vaknar. Sen blir det amma efter kl 5 på morgonen. Mellan det så är det fruen som tar honom. Så hur detta går, det får vi se. Vi hoppas ju det fungerar och det är ju inte farligt att han gråter, bara extremt jobbigt för våra mamma hjärtan. Eller ja, jag vill bara springa in och ge han mat, nu nu nu och hela tiden...Vanor är svåra att bryta för alla parter. Men för att få någon sömn framöver så måste vi få detta att fungera. Ja nu sitter jag här och fruen försöker att lugna honom, känns inte kul. Men de sägs ju att detta skall fungera...Vi håller tummarna! I tillägg så försöker vi få honom att sova hela nätter på sitt eget rum. Han sover ju där fram till ca 24 varje kväll/natt, sen är det från det att han börjar krångla. Och då har jag helt enkelt inte orkat att springa fram och tillbaka till hans rum. Lättare att ha honom i vår säng och korta ner min "vaken" tid lite. Jobbig nätter framöver, men skall det fungera så måste vi nog och vi är ju inte direkt ensamma om detta.