SUPERMAN med en helomvändning!!

På morgonen den tredje dagen efter operation så börjar Jonatans kropp bli så stark att han orkar vara mer sig själv. Han orkar sig en tur ut i gångarna och går en sväng, men kraften i armar och ben är inte helt där ännu. Men framåt gick det! Men Jontan sa flera ganger "dette er den værste dagen i mitt liv, jag hater dette" På sjukhuset prata de om att det var vanligt med en liten nergång i ork smärta på den tredje eller fjärde dagen, som ett litet tillbakafall, något vi förväntade. Vi märkte att orken inte helt där, men huvudet verkade mer och mer som vanligt igjen.

Lillasyster och vänninan som hade hand om henne, kom på besök och det var super mysigt, men samtidigt var det nog lite mycket på en gång och Jonatan verkade sliten. Fruen körde hem lillasyster och extra "tante", för att få lite tid med lillasyster. Jag trodde då att Jonatan behövde vila och han satte sig framför Tvn, och jag började städa undan middagen. Men på väg från kantina ser jag in på vårt rum att Jonatan kryper helt själv ner från sjukhussängen och tassar bort till en annan stol. Han var så stor nöjd och det blev nästan hopp och hurra! Jag satte mig i sängen vid sidan av och inte länge efter kommer en liten Jonatan och sätter sig uppe hos mig och borrar helt in in kropp i min armkrok. Det var första ordenliga gången han satt tätt tätt intill efter operationen, så helt ingosat. Det var såå underbart.. Men inte satt han där länge, nejdå, nu nu skulle ha ut i gångarna och gå.. så vi tog en tur ut, tränade på att hålla upp huvudet. Efter en sånhär operation så blir bröstmusklaturen "splitta" och det gör ont och stramar väldigt att ha fram bröstkorgen och det sträcker och stramar i det nya ärret. Hela avdelingen stog med stora ögon och häpandes över hur mycket han redan orkade. Vi gick in på rummet igen, men ganska fort ut igen, för nu ville han visa mammi när hon kom tillbaka att han orkade.

Den fjärde dagen efter operationen sätter sig Jonatan sig i sängen och bygger en helikopter fra lego technic helt själv och gör matematik.. Han var verkligen tillbaka! Han gick runt på hela avdelingen, prata hål i huvudet på folk. Det blev bestämt att vi skulle bli sänt till vårt lokala sjukhus, för nu var han allt för bra för att vara kvar på Riksen. På kvällen gick vi runt på hela sjukhuset och til en vännina som jobbar på radioliogisk avdeling för å visa den färdiga helikoptern. Sen tar han å springer i korridorerna, han SPRINGER runt som en tok. Detta kändes helt otroligt.

Den femte dagen så gjordes ultaljud och allt såg ut som det var förväntat. Der är ett litet lekasje över aortaklaffen och ett litet bi ljud hörs. Men det är tydligen det som är väntat efter denna operationen och så kort tid efter. Man hoppas att klaffarna börjar fungera helt bra igen och att hjärtmuskeln blir tunnare med tiden. Så vi får nu åka med ambulansen til A-hus, og inte länge efter vi kommit dit så får vi permisjon til dagen efter!! fattar ni vad det innebär, Jontan börjar på riktigt att bli bra. Han har fortfarande en del ont och det kommer han ha en stund och en del begränisngar i det han kan göra.

Tillbaka i dag för kontroll som slutar på bäst möjligt sätt: UTSKRIVNA!

Det blir en del kontroller ganska tätt på, men för Jonatans skull är det så långt mycket bättre å vara hemma! Vår superman, som såger han har det bra om du frågar, inget bättre än det!!