Världens minsta hörapparat!

I dag är en sån dag då jag verkligen, men hela kroppen känner hur tacksam jag är för allt jag har. Hur kärleken i mitt hjärta är på topp och allt runt mig och allt som kommer med framtiden sen jag bara med kärlekens ögon. Det är en tid i förändring och i stort sett alla av våra närmaste vänner går i familjetankar. Det värmer mitt hjärta att alla förhoppningsvis alla en dag får sig en varsin liten Jonatan, som kommer med obegränsad kärlek,.

Idag klara jag nästan inte att koncentrera mig på att läsa, för jag saknar Jonatan så snart jag inte ser honom. Mitt liv största kärlek som jag saknar så fort jag inte är med honom. Allt bara få se honom, var med honom, leka med honom och bara vara där för honom, är det bästa som finns. Jag älskar honom så mycket att det gör ont i mig, och jag vet knappt hur jag skall kunna uttrycka detta. Jonatan är ju mer och med medveten om vad han gör och med det kommer så mycket underbart. Bara det att han lägger sina små korta armar runt ens hals när man ta upp honom. Att en sån liten sak, kan för ett mammahjärta betyda så mycket. Det värmer till så i hjärtat att man vill inge annat än att vara i den sekunden för alltid. Eller när han busar så det står härliga till, ligger o lurar på golvet, eller ställer sig ett hörn och bus sprider sig som myror i hela kroppen. Det rent av sprudlar i kroppen på honom och han vet knappt vad han skall ta sig till när vi busar tillbaka med honom. Han springer, skrattande till oss och kastar sig i våra armar, för att fort komma på fötter igen och göra om precis det samma. Eller när han lägger huvudet på en stol och tittar på en som om vi var det bästa som finns i hans liv, lyckliga unge, du vet inte hur älskad du är!

Igår fick Jonatan hörapparat, väldens minsta måste det va, för oj vad liten den är :) Kan ju säga så här, han tyckte att den var okej första delen av dagen igår. Men efter det, var det absolut inte okej. Så efter ca 200 ut och insättningar, tog vi pause från den. Tänker att det blir så stor ändring för honom i ljudnivå, att bara det är jobbigt. Sen att en liten apparat skall sitta i örat, är kanske inte det roligaste när man är 16 månader. Detta får gå gradvis och de försöker så gott de kan på dagis. Men just nu dessa dagar som gått, så håller en kindtand att ta plats i Jonatans mun och det gör inte bara ont, utan det gör ONT, hela tiden hela dagarna. Verkar som inte ens smärtstillande hjälper. Mat går det inte så bra med heller, allt är jobbigt och i tillägg har han en jobbig slemhosta som inte vill ge sig.. hmm hoppas inte det håller på att utveckla sig till lunginflammation..

Utöver det så är det nu bara 3 dagar kvar och fruens lägeruppehåll är slut och helt färdigt och är den sista för alltid, hoppas vi:) Det skall bli så gott att få hem henne och vara hela familjen igen. Märker på Jonatan att han saknar henne väldigt, letar efter henne i sängen och runt om i lägenheten. Det verkar som att han tänker att om jag inte hittar henne uppe i sängen, så kanske jag hittar henne om jag går runt sängen.. Och så håller han på varje morgon, inte lätt detta. Men snart så Jonatan, snart är mammi hemma igen :)

Skolan går bra, men det är inte bara bara att plugga med en 1 åring i huset. Har heldagar i skolan och väldigt lite tid där är avsatt som inplanerad läsning, sen hämtar jag Jonatan och vi fixar o leker o lagar mat hemma, sen myser vi fram till sovning och han lägger sig vid 19.30. Sen efter det skall jag läsa igen, klarar en timme och sen går ögonen i kors. Så all ära till er där ute som läser med småbarn! Det är inte lätt, o ja vi har ju helger, men då är det ju inget dagis och har vi tur sover han 1,5 timme på dagen så vi kan läsa. Annars är det den där stakars timmen på kvällen. Ändring av vanor och struktur är det som skall till.

Så nu tillbaka till fettsyror en stund till och sen bus med busungen.