I fredag så var vi på den andra öronkontrollen på två veckor. På den första fick vi veta noll och nix, då de hade bokat in oss fel. Men denna gången så blev det såhär: När vi kom skrubbade de Jonatans hud med "stålull", ja stålull fast av plast, men lika vasst. Sen satte de på elektroder runt om huvudet. Jonatan somnade och testen kunde starta. Med nästan 100% säkerhet kunde man säga att Jonatan är helt döv på det högra örat. Trodde vi ja, för efter lite noggrannare tester så finner vi ut att hörseln är nedsatt på båda öronen. Detta var något märkligt och svaret låg i att han har dubbelsidig öroninflammation. Ujamej, stackars liten. Men ja hur blev det då? Hörseln är nedsatt på det vänstra örat på grund av inflammationen, men borde vara normal när det försvinner. Men det högra då, var han helt döv där? Nix, det var han inte, för efter extra tester så fick vi utslag, så mycket att han kvalificeras till hörapparat! Det ni! Nu är det så att hans örongång är väldigt, jätte, super duper smal. Så vi får se om det kommer att gå med hörapparta. För hörseln som är där nu, är så dålig att han "egentligen" inte hör. Men vi skall alltså göra ett försök. SÅ vi stöpte materialet till den lilla snäckan som skall in i hans öra. Men först och främst måste vi se hur denna inflammation utvecklar sig. Vi har återkontroll den 17 september och hoppas att det har gått över av sig själv. Har det inte det, så blir det troligen operation för att dränera ut vätskan bak trumhinnan. Inte skall det gå på skenor inte ;)
På tal om örat så var vi nere på lekparken nyss och det är 6 andra barn där. Det tog inte lång tid för ens den ena killen kommer fram till oss och frågar "Vad har hänt med hans öra?", jag svarar "Han är född sån, alla är vi ju lite olika på det sättet", tre killar svarar på det "Jag tycker det var lite häftigt faktiskt", en tjej kommer ner från klättrestativet och säger " ser lite ut som ett alv öra faktiskt, det var fint".. Älskade ungar tänker jag :) Jonatan står mest och är fascinerad över barnens klätterkunskaper :)
Imorgon är vardagen här, fortfarande väldigt vemodigt. Jag börjar jobba på riktigt, 8 timmar varje dag 1 timmes cykling varje dag och 9 timmar totalt ifrån Jonatan VARJE DAG måndag till fredag.. Det går nog bra, för pengar måste vi ha och Jonatan börjar på dagis på tisdag. Tror det blir bra, men jag gråter fortfarande av tanken " utan Jonatan i 9 timmar varje dag". Jag tror Jonatan kommer älska dagis, för han älskar människor, han älskar barn, han älskar den friheten han har nu med en kropp som fungerar. Han kommer nog undra varför han skall vara borta från oss hela dagarna, men övergången blir lång och mild. Fruen skall inte börja på skola för ens den 19 augusti, så det blir inte långa dagar här. Sen när hon är på läger i tre veckor i september, så hämtar och lämnar jag, det vill säga en smula kortare dagar på jobb. Har fått godkänt att börja 8.30 och sluta 16. Så håller tummarna för att det inte innebär några problem med det.
Var förresten och vägde och mätte Jonatan i förra veckan, han är nu 7990 gram och 70,5 cm :) Hans fötter är nu i storlek 19!! från 14 till 19 sen operation, hel tokigt mycket. Han har fått 5 tänder och fler är påväg. han kan gå upp och ner för trappor, knäppa händer, knäppa med fingrarna, klappa, "dribbla" m bollar, kasta med bollar, puzzla, pärla... ja listan är lång, under bara unge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar