GÅÅ gå gå själv!

Jonatan går, ja helt själv och har gjort det i ca 10 dagar nu. Helt galet hur fort det gick. Han är så duktig och så stolt att det lyser av honom. Killen har börjat inse att han kan själv och blir kanon arg när han inte får till på en gång. Så här är det bara att hänga med och visa hur, så blir han genast glad igen. Killen håller på sina 66,5 cm men har nu ökat till hela 7450 gram! Detta var iof för en ganska många dagar sen, så invägning kommer nog att bli nu på fredag igen. Det roliga är ju att han faktiskt hela vägen sen operation (bortsett från kräksjuka veckorna) har gått upp mellan 200-350 gram i veckan. Det är mycket med den aktivitetsnivån han nu har!

Vi har efter många om och men, fått timme för öron kontroll. De hade klarat att sätta oss på en inaktiv lista och därför försvunnit ut ur systemet. Ja ha, så tur man är där och är på lite. Nu är timmen inte förrens i mitten av juli, men bra vi kanske får svar innan dagis start. Han skall ju starta den 21/8, men vi försöker att få det tidigare då jag har börjat jobba och fruen startar skola samma vecka. Nu väntar vi i spänning på det, för annars blir det en smula krångligt.

I helgen har vi renoverat köket, eller rättare sagt supplerat med ännu mer kök. Hade en väninna på besök så Jonatan hade någon att leka med, tack M! Så vi har nu ännu finare kök, juhu! Jonatan verkar gilla det med, för vi har gjort en sittbänk och denna i lagom ståhöjd för J! Utöver det så är dagarna bara så himla bra! Jag och fruen har fått ny energi och träning går bra igen, det lugnar ju oss båda, speciellt hon som skriver just nu. För nu efter att Jontan har blivit bättre, så mycket bättre, så märker jag hur rastlösheten bygger upp i mig. Skall börja jobba lite nästa vecka, så kommer nog vara en del slut. Men rastlösheten försvinner bäst på träning. Fruen har nu bara en vecka kvar med praktik och sen är hon hemma med Jonatan när jag jobbar sista delen av Juni. Sen har vi en månad ledigt med varandra för att i augusti gå in i en ny vardag med nytt jobb för mig, skolbänken för fruen och DAGISS för Jonatan. Tror kanske att de flesta föräldrar känner som oss, när jag säger att jag inte vill att han skall börja än, inte riktigt än!! För han är ju så liten och det är så tufft för mammahjärtat att någon annan skall få all de goa tiden med Jonatan. Hade vi haft råd, så hade jag varit hemma ett halvt år till. Iaf jobbat mycket mindre än 100%. Här sitter jag och tar själv hand om andras 1 åringar på jobbet, men klarar inte tanken av att någon annan skall ta hand om min unge. Kanske man vänjer sig med tiden, men ja, jag blir avundsjuk på de som får äran att ta hand om Jonatan, älskade lilla älsklingsmaterial!