måndag 6 januari 2014

Dagens ord: Re-operation

Idag etsas ett nytt ord in i våra huvuden, det faktiskt brinner, gör ont, svider och skapar en oro, en oro vi nyss började släppa. Ja för bollen slutade tydligen aldrig att rulla, den bara saktade ner sitt tempo, lurade oss lite för att sen rulla lite fortare igen, just så där irriterande, skrapande och alldeles tillräckligt mycket för att vår värld ännu en gång skall präglas av syptomer. Symptomer, samma som förra gången, men av lite annan orsak. För idag gott folk, så var vi på hjärtkontroll. En hjärtkontroll som skulle bara vara en kontroll och hem igen, för att fortsätta den stigande kurvan vi nu haft en längre period. Men dagen blev inte så.. När vi kommit in på avdelningen så vägs och mäts Jonatan, och till vår förvåning hade han sträckt sig! Han är nu mera 76 cm och ligger stadigt på ca 9,5 kg, sen en tid tillbaka. Go ungen vår, han blir stor han med. När vi kommer in till kardiologen så summerar han upp lite från förra gången. Den gången visade inte så mkt nytt, men samtidigt så ville Jonatan inte alls samarbeta under den kontrollen, så vi fick knappt några ordentliga mätningar. Men kardiologen tycker ändå att allt ser bra ut från den kontrollen och lugnar oss som föräldrar, men att trots att Jonatan har ett markant blåsljud kvar på hjärtat så indikerade det ingen fara, så blodets hastighet genom den förträngningen som var från "patchen", bara låg på 1,3.. (vilken enhet det vet jag inte). Och, när det är så lite, räknar man med att det växer till sig och att det inte är anstängande för hjärtat eller går ut över barnet. Vi lägger oss nu till rätta på undersökningsbordet, Jonatan ligger uppe på mig, för att han skall känna trygghet, trotts ultraljudet. Kardiologen får in riktigt bra bilder, bara mätningar, bra ljudfrekvenser, bra hastighetsmått.. kanske lite allt för bra? För kort in i undersökningen, så blir kardiolgen väldigt allvarlig, han ser strängt på skärmen, och mäter och mäter, svaren är tydliga, det går inte att lura sig. Jag ser på kardilogen, jag ser att hans ansiktsuttryck som varit så positiv och lättsinnig när vi kom in, till att bli mycket allvarlig och inte alls ett uttryck du önskar se av han som undersöker din sons hjärta. Ultraljudet är över och Jonatan får hoppa ner på golvet och leka. Där sitter vi, vi har ju fattat att det är något som inte riktigt stämmer, och det gjorde det inte heller. Denna förträngning som han hade talat om, är alltså ett membran eller ärrvävnad som bildats där "pachen" har blivit insydd. Och det är alltså tätt upp mot den ena klaffen och gör det svårare för blodet att passera och kräver därför ett större tryck för att passera, där av den tidigare "hastigheten" på 1,3. Dock har detta membran inte hållit sig konstant utan ökat i omkrets och tjocklek. Något som visar till att hastigheten ökat, och detta kan man tydligt höra med ett stetoskop, tydliga markanta blåsljud. Hastigheten låg nu på 3,36.. Re-operation sker efter man passerat 4, re-operation innebär en ny hjärtoperation, re-operation är hela helvetet en gång till. Vi är inte där ännu och man vet inte om 3 olika kardiologer har mätt fel vid flera tillfällen innan, eller om det nu ökats till 3,36. Så vad gör vi nu? Vad händer? Där satt vi som två frågetecken, med klumpen i halsen och gråten i ögonen, vad händer nu? ge oss ett svar! Och ja det fick vi, vi skulle börja väga honom, krontrolera vikten, längden, stannar den upp eller fortsätter han att växa. Blir han trött oftare, slapp oftare, orkeslös oftare, svettas han onormalt.. samma symptomer som vi såg efter under hjärtsvikten.. Så gott nytt år till oss! Det som ändå talar emot är att han faktiskt växer, och han har en energi som är hejdlös, så heja dig Jonatan, än så länge talar det inte för re-operation, inte ännu..

1 kommentar:

  1. Vi har också en grabb med goldenhars. Han är två år och åtta månader och har redan genomgått ett par operationer. Och fler ska det bli.

    SvaraRadera