Hur blev det då?

Tiden flyger i väg och nu har samtliga examer/tentor blivit genomförda. Fruen har mottagit sitt vitnemål på Rådhuset och har redan startat i fast stilling, jag och Jonatan har sommarlov :) Om ni undrar varför jag inte skall jobba är det en enkel grund till det, jag kunde inte tacka ja till vakter med tanke på att vi relativt sent fick veta fruens vaktlista (en lista som vi anser som långt mkt viktigare än mitt sommarjobb). I tillägg så har nog de sista två åren varit nog så tuffa att vi behöver ha inga planer en period.

Så vad hände mitt i mellan här då, jo vi blev efter bara två veckor inkallade till Rikshospitalet för kontroll. Här finner de ut att: Ja han måste opereras, Ja, det måste hända snart, väldigt snart, Men de klarar inte att finna ut vart detta membran har sitt ursprung ifrån. Alltså, man har antagit att det har sitt ursprung från "patchen" som har lagat hålet mellan huvudkammrarna i hjärtat. Men detta membran kan också vara helt fristående, att det är "ännu" en tillfällig förändring (missbildning) i hjärtat som inte är gunstig för Jonatan. Det som gör detta komplext är att man tydligen har olika sätta att tillnärma sig detta problem. Är det det förstnämnda så kan denna operation vara den sista hjärtoperationen för Jonatan (dock med en risiko för att han får pacemaker). Är det helt fristående så kand et innebära många operationer framöver, då detta membran spontant kan fortsätta att växa till trotts för att man tar det bort. För att finna ut vilket av problemen det är så måste Jonatan läggas i narkos, så de kan gå in via matstrupen för att göra ett invändigt ultraljud. Detta kommer först ske efter "fellesferien", alltså efter sommaren. Men om han börjar svimma i lek, så måste detta ske långt mycket tidigare.

Hur tacklar vi detta då? Jo, det är inte roligt, det är inget man önskar att ens lilla tvååring skall behöva gå igenom. Helt ärligt så har jag nog förträngt det lite, just för att bara klara examer/tentor och livet runt det. Samtidigt så verkar jag inte vilja förstå att Jonatan skall igenom detta. Förstår inte hur man emotionellt skall tackla detta, men man gör ju det. Men det känns så overkligt att ens liv på ngt sätt spolas tillbaka över 1 år i tid. Denna gången är vi bättre rustade, Jonatan är inte alls lika dålig som har var förra gången, och vi hoppas verkligen att inte allt hinner stanna upp innan han blir opererad och börjar tippa nedför och han blir svagare och svagare. Men hur skall man förklarar för en tvååring, att detta måste du igenom, det är inge "farligt" men livräddande, när man själv bara vill lägga sig ner och gråta. Hur skall han förstå, han förstår för mycket nu och det är så sårt att vi vet att han inte förstår hur mycket vi än förklarar, men samtidigt så förstår vi att han förstår att detta är ngt han inte vill.

Nu skall vi njuta sommaren, vi skall busa massa, leka massa och anpassa vardagen efter de stora utfodringarna vi skall igenom i höst. Hoppas ni alla får en underbar sommar och får vi veta mer, eller om ändringar händer kring Jonatan så kommer som vanligt ett inlägg till er :)